Pengar, PASS, piljetter

Vi har pratat löst om här att åka bort allihop över svärmors kommande födelsedag i april, men det ser tyvärr inte ut att bli av. Däremot kanske det bär av med mina nya kollegor till London i mars, eftersom de har för vana att åka utomlands på studiebesök kanske en gång om året. - London i mars vore INTE fel! :) Det var ju där jag själv läste motsvarande SFI när jag var au-pair, och halkade in definitivt på lärarbanan, och med svenska som andraspråk i min kombination. Det är 17 år sedan nu... :oO

Jag satt nyss och surfade runt på kommunhemsidor för att hitta användbar information till mina lektioner på det nya stället (historiska platser i närheten och sånt) och snubblade in på pass-informationssidor.
Jag pratade lite löst men min man här bredvid om det faktum att vissa kvinnliga elever jag har haft har haft sina barn inskrivna i makens pass, och alltså inte har varit vana vid att man helst ska åka hela familjen till passexpeditionen, alternativt ha ett bevittnat intyg från föräldern som inte är närvarande, om nu barnen behöver ett pass. (- Och så lärde jag mig att det finns något som heter nationellt ID-kort! Visst går det bättre ner i plånboken, men eftersom det bara funkar inom Schengen, så undrar jag om det verkligen är något att ha om man ändå har körkort - lika bra att skaffa pass igen sen, de båda kostar ju lika mycket ändå.)

Insåg också att eftersom dotterns pass går ut nu snart och sonen är passlös (har bara satt fötterna på Åland utanför den svenska gränsen), så blir det två pass som ska tillverkas för 800:- att räkna med, utöver resans andra kostnader - om man nu skulle åka hela familjen någonstans.
Googlade lite efter det där med barn inskrivna i pappans pass, och hittade den här bloggningen: http://merit.blogg.se/210106234552_stora_problem_fr_saudiska_kvinno.html

Det är en annan syn på familjen och individens rättigheter på andra håll i världen ibland... Sedan att vår dotter har en fullkomligt hopplös passbild från 2001, där fotografen frenetiskt försökte fokusera på hennes öronform snarare än hennes... tja, ögon, tex; är ju lite kul i sammanhanget! Men ett eget pass har hon!

För övrigt börjar jag komma upp till ytan efter en tvåveckorsförkylning med illamående och yrsel, som klarats av på nya jobbet, där det går kalas med nya klassen. Man har inte roligare än man gör sig. ;)
Och så anser jag att After Eight med smak av Irish Cream är en halvtaskig kombo, sådär på lördagkvällen... ;)

Lev väl!

Sånger i mitt huvud de sista dagarna

Nelly Furtados refräng som snurrade i huvudet igår, sista dagen på jobbet:
"Flames to dust,
Lovers to friends
Why do all good things come to an end?"



Och så idag innan jobbet, fast med Vaya con Dios, som ju kommer till Stockholm i april, vilket gjorde att jag plockade fram best of-skivan häromdagen, när jag läste att biljetterna släpptes:

"Something's got a hold on me
(Oh, it must be love)
Something's got a hold on me right now child
(Yeah, it must be love)
Let me tell you now
I got a feeling, I feel so strange
Everything about me seems to have changed
Step by step, I got a brand new walk
I even sound sweeter when I talk
I said, Oh yeah
It must be love
(You know it must be love)
Let me tell you now
My heart feels heavy, my feet feel light
I shake all over, but I feel alright
I never felt like this before
Something's got a hold on me that won't let go
I never thought it could happen to me
My heart was heavy when in misery
I never thought it could be this way
Love's sure gonna put a hurting on me
I said Oh yeah
It must be love
(You know it must be love)"

För några timmar...

...så äger ingen mitt arbete. Jag har jobbat klart på mitt gamla jobb, och i morgon börjar jag med att auskultera på mitt nya. En ny erfarenhet, eftersom jag förut har bytt jobb över sommarlov eller efter barnledighet.
Idag var det stress in i det sista, mycket pga. en vikarie som inte ville vara någon vikarie längre pga. resvägen, men med en marathoninsats i måndags kväll, så var nästan allt det material jag ville behålla redan hemma, och jag fick med mig det sista idag.

Och nu sitter man här, och tänker måla naglarna och filosofera lite, innan det är en ny verklighet som tar vid i morgon! Visserligen så finns det gamla bekantskaper och rentav flera gamla kollegor där, men det är en föräldring. Hela dagen har jag fått svara på frågan: Hur känns det då? Och svaret har undantagslöst varit: - Konstigt.
Men bra!

Tror att jag går mot bättre arbetsvillkor på så sätt att jag kommer att undervisa färre timmar, och då få mer planeringstid till att göra ett pangjobb då det gäller. Och det är ju det man vill! Lönen går upp, speciellt som jag kommer att orka gå upp i tjänst då, och inte minst - jag kommer att åka på rätt håll på E4:an! :)

8 minuter från parkering till parkering, det är heeelt OK när man vet att det inte ÄR några köer åt det hållet! Jag har definitivt fått nog av krypkörning i en halvtimme från påfart till sista rödljuset innan parkering det sista halvåret, då jag börjat kl. 08 alla vardagar. Hade det gått att parkera heldag vid tunnelbanan hemma, hade jag kanske kunnat ta den från centrum, men när man lämnar två mycket morgontrötta barn på dagis innan jobbet så är det lättast med bil.
Tyvärr.
Nu kommer jag iofs att börja senare än kl. 08, och få cykelavstånd med tillhörande cykelvägar, så det är inte omöjligt att man blir cykelburen till våren! Vad skönt det vore!

Såg apropå det att Skeppshult har kommit ut med en ny, auomatväxlad cykel! Vilken dröm när man bor vid Stockholms högst belägna tunnelbanestation!