...tittade vi faktiskt på live, med barnen framför Linus på linjen i vårt sovrum. Alla lyckliga och glada! :o)
Har genom Idol-hösten gillat Marie bäst, och satt och lekte lite med kameran framför TV:n under finalen.
Amanda må vara nån sorts cool, men det räcker inte för mig. Hennes "Hallelujah" och hennes snäva nisch passar henne fantastiskt, men det är Marie jag vill lyssna på. Gammaldags, va? ;o)
Måste man tycka något om den? I så fall: Jag såg större delen av reprisen nu på dagen, och förstår fortfarande inte varför The Ark skulle vinna. Han Andreas som kom på andraplats, och skolfröken Marie var OK, tycker jag, (Fast hennes låt hade inte schlagerkvalitet, utan andra kvaliteter istället) och sedan trodde jag nog att Anna Book skulle gå bättre hem i stugorna än vad hon gjorde med sitt enda poäng. Om Luuk tycker jag fortfarande inte.
Nelly Furtados refräng som snurrade i huvudet igår, sista dagen på jobbet: "Flames to dust, Lovers to friends Why do all good things come to an end?"
Och så idag innan jobbet, fast med Vaya con Dios, som ju kommer till Stockholm i april, vilket gjorde att jag plockade fram best of-skivan häromdagen, när jag läste att biljetterna släpptes:
"Something's got a hold on me (Oh, it must be love) Something's got a hold on me right now child (Yeah, it must be love) Let me tell you now I got a feeling, I feel so strange Everything about me seems to have changed Step by step, I got a brand new walk I even sound sweeter when I talk I said, Oh yeah It must be love (You know it must be love) Let me tell you now My heart feels heavy, my feet feel light I shake all over, but I feel alright I never felt like this before Something's got a hold on me that won't let go I never thought it could happen to me My heart was heavy when in misery I never thought it could be this way Love's sure gonna put a hurting on me I said Oh yeah It must be love (You know it must be love)"
