Da-torn fun-kar, fio, lio, lio, lej...

...da-torn fun-kar, fio, lio, lej!" uttryckte sonen sin glädje efter efter strömavbrott vi hade här i fredags i en halvtimme eller så.
- Någon som tror att han har fått spela för mycket sedan mamma blev sjukskriven och sen lillasyster föddes?! ;)
Idag, första dagen tillbaka på dagis, hade han fått berätta om sitt lov. Han hade lekt med sin bästis (jodå, på ett kalas och dessutom hembjuden hit en dag), och spelat Spore med bästisen (dvs vår kille visade mest hur man gör, medan kompisen mest såg på, om än entusiastiskt.) Punkt.
Vet väl inte riktigt om det är de händelser som imponerat mest på mig under julhelgen, men den stackarn har nog varit lite lappsjuk. Vi har varit försiktiga med att dra hem virus till lillasyster.



När strömavbrottet slog till i fredags, strax innan middagstid, satt han mycket riktigt och spelade Spore.
Jag och barnen var hemma, det var nermörkt ute, och det är tur att jag envisas med att ha blockljusgrupper lite varstans i huset, och en kammarljusstake eller-vad-de-nu-heter, just för strömavbrottens skull.
Inte för att vi får dem särskilt ofta, såhär i de södra förorterna, men ändå. Storasyster fattade galoppen direkt när allt slocknade (44 000 hushåll kring där vi bor, tydligen.) Man kunde bara se den upplysta slalombacken tvärsöver sjön, i en annan kommun.
Storasyster tog fram sitt Mixmax-spel som hon fått i julklapp, och snart satt båda barnen och bytte hattar och kroppsdelar med varandra i stearinljusskenet.



Bebis tvärsov, som alltid på dagtid... På dagen en månad gammal.