Jerusalems förstörelse

...som min mormor brukade säga, eller möjligen "en knarkarkvart" som min mor uttryckte sig om mitt rum därhemma när det låg kläder och skivor framme, är vad det ser ut som härhemma, då man sorterar hela familjens nu- och dåvarande kläder i prydliga högar, köper jättelådor att ha under sängarna, och sedan däckar hela familjen i allehanda virus och bakterier innan man hinner sortera in kläderna. Och sjuka barn slirar runt i högarna, för att man själv inte orkar lyfta undan dem.


Se på sjutton, kläder som passar och är där de ska!

Själv fick jag halsfluss deluxe.
Makeskapet tyckte inte att jag skulle ligga under täcket hela veckan och donka bebis i huvudet med mat så fort hon ville vakna, så jag kom iväg till närakuten till slut. Fick stark kur Kåvepenin.
Överlycklig.
Nästa dag, efter två medfådda tabletter såg jag ut som starkt bränd i ansiktet; det hettade, var svullet och rödflammigt.


- Helskumt!

Efter en massa dividerande med personal på apoteket och läkare i telefonen, så kom jag hem med en burk Ery-Max istället.
Nu svider och rinner ögonen, men jag orkar inte reda i varför; är bara glad att boxbollen till gomspene som impade läkaren så på närakuten, har svullnat av så pass att jag kan sova, och att det går att svälja utan att dansa indiandans. Och få i mig annat än mjölk utan att det svider som i en reva i halsen och munnen.

Kavalleriet har kommit till undsättning också, så nu roas de hemmavarande döttrarna av sin mormor när jag däckar dagtid, vilket har gjort att jag börjar likna folk igen.
Både på insidan och utsidan.
Så snart ska mitt nya klädsystem vara igång!


- Aaa-a, mormor, helt gaaaalet sjuk var hon!