Cykelpremiär

...blev det. Och premiärvurpa likaså. :/
Det var underbart att cykla TILL jobbet, nerförsbacke genom hela nästa förort!
Över E4:an, och sedan leda cykeln upp till jobbet.

Hemvägen? Tjaa, där ser man till att man möter en mopedist som tydligen älskar att vingla runt i oregelbundet mönster i min nerförsbacke, så att jag får tvärbromsa till slut - på grus. (En mopedist som sticker utan ett ord, så snart man satt sig upp/flyttat sig ur vägen, så att man slipper umgås med denna där under MC-hjälmen.)
DÅ har man nämligen en bra ursäkt att vinka till sig en taxi, byta om till nya byxor, hämta barn på dagis, åka till premiären av simskolan 45 min. senare ("Min mamma blöööder! Hej!") och sedan bli bortskämd av icke-pjoskande sköterska på närakuten en kvart senare, och åtnjuta en stelkrampsspruta, efter lite övertalning av systern från doktorn.

En fullkomligt fantastisk start!

Ja, och så slipper man ju cykla hem cykeln hela vägen uppför också, för man skjutsar dit maken med nybadade barn i bilen, så att han låser upp och tar hem cykeln.

Tror ändå att jag väntar med att cykla mer tills det är sopat på vägarna...
Och så ska jag köpa mig ett par nya svarta byxor. Jo. Så får det bli.

Men vår är det! :)