Tydligen har jag rätt jobb i alla fall...

Din personlighetstyp:

Tystlåtna, idealistiska tänkare. Vill tjäna mänskligheten. Strävar efter att leva upp till sina värderingar, som tenderar att vara omfattande och väl genomtänkta. Extremt lojala. Flexibla och avslappnade så länge de inte upplever att någon av deras grundläggande värderingar hotas. Oftast begåvade skribenter. Kvicktänkta, med förmåga att se nya möjligheter. Vill förstå och hjälpa andra.

Karriärer som skulle kunna passa dig:

Skribenter, artister, personalvetare, socialarbetare, svensklärare, bildlärare, förskole- och dagispersonal, präster, psykologer, forskare, fritidspolitiker, redaktörer, studievägledare, journalister, religionslärare.

Titta här.
Snott från ME:s blogg Vinterliv.

Färdig! Nja, nästan i alla fall...

Joo, som man kan tro av det jag skrev här nedanför, så börjar jag känna att jag är klar med det här gravidandet. Det kände jag inte förra gången, så jag är glad att vi fick chansen att gå igenom det igen.
Nu är det ju ingen hälsokur för min kropp, direkt, så det är skönt att känna att nu kan jag det här, jag står mest bara ut för att jag vet vad man får, och nu får det banne mig vara NOG! :D
Nu vill jag ha bebis!!!

Sonen en dag gammal då det begav sig...

Men eftersom dotra föddes i v. 33, så känns det som att det snart är dags - har bara 12 dagar kvar tills dess! Och sedan blir det sju veckors övertid, för att hinna upp till brorsans födelsestorlek...

Höggravid

Det är grejer, det. Dels så måste jag ju vara hemma och vila, så att blodtrycket håller sig på plats. Kombinera det med två barn, som varit sjuka sedan augusti, och ni hör det råa skrattet. Redan.
Som hjälp för blodtrycket har jag små illvilliga, oranga tabletter. De gör mig yr. Väldigt yr. Så pass att jag måste fuska och skjuta på dem för att alls komma iväg till barnmorskan (som ska mäta det fuskade med blodtrycket), till blodtrycksmottagningen eller för att hämta och lämna på dagis/skola/fritids.
Dottern är iofs lycklig över att numera få gå de knappa hundra metrarna själv till klassrummet. Om både hon och lillebror, mot förmodan, är friska, så står jag dubbelvikt nere i dagisbacken och ser hur hon går in på skolgården, glatt vinkandes. Jo, för sammandragningar har man ju också, när man väl rör på sig. Träna träna, även om det bara är delar av kroppen.

Nåväl. När man vilar, och är höggravid, så bränner man inte mycket socker. Nä.
Då går sockret upp. Och man känner sig som en bov om man någon gång tar ett glas juice för att vakna till, eller äppelmos på havregrynsgröten, och inser att nu blir bebisen en stooor heffaklump som inte kan komma ut. Nånsin. Då får man äta sockerfritt istället, och en massa bönor och ärter. Och det är ju kul, för de hjälper till med att lösa det som järntabletterna har ställt till med i magen; stopp i trafiken.
Eller så låter man bli att äta de superfarliga sockerersättningarna som aspartam och liknande bebisdödare, och låter magen stå still.
Då måste man till slut låta järntabletterna vara i fred. Tills det är ordning på bebistorpet igen.
Men utan järnet, så blir man fasligt trött, och ligger och trynar hela dagarna - för på nätterna nattar man ju om sjuka, mardrömmande barn. Om man inte ligger och planerar allt boande som någon annan vuxen, mig närstående i familjen måste orka med att verkställa, eftersom jag inte orkar ta mig uppför trappan, utan att göra två pustande pauser på trappstegen. För bebis KAN inte komma innan de stora barnen har varsitt rum, och hur sjutton ska vi hinna byta ut typ allt i undervåningen på två månader? Just det.
Och ligger man och sover hela dagarna, så får man inte i sig någon mat. Och då blir man låg på järn. Och då vill man bara sova hela tiden. Vilket iofs kan hjälpa till med att ge lite sömn i ögonen nattetid, men som inte gör något för den hälsa som inbillar sig att den behöver frisk luft och dagsljus för att vara på topp.
Men vad gör väl en några månaders förkylning? Man kan ju numera få Rinexin utskrivet för sin från början täppta, gravida, nu också förkylda näsa. Inte så dumt.

På barnens förkylningar biter ingenting. Och jag varken får eller orkar ta hand om dem själv när de är sjuka. Så maken vabbar. Igen. Och igen. Himla tur att det var bönor, blodpudding och ärter som var den rekommenderade kosten! Billigt och bra. Synd bara att jag är den enda i familjen som äter sagda bönor och ärter.

Annars så undrar jag mest när Hemglass ska utöka sitt sortiment med färsk, hemkörd sushi? Och så spä på med några turer till i veckan.

Flickig?

Jag gör som Bea, och ser att jag inte ligger på 100% flickighet, direkt, men ganska lagom. För mig. :)

You Are 32% Girly

You are a pretty hardcore tomboy, and a very free spirit. Gender roles be dammed, you like to do things your way.

How Girly Are You?