Julkort

...är banne mig inte lätt att få ihop med TRE barn som ska titta in i kameran, vara vakna, inte hålla på och bajsa och gärna sitta rakt upp också.
OK, allt det där är väl inte aktuella bekymmer för alla tre, men ni fattar... Puh!
Där fick man för att man faktiskt hade fotat hela familjen och fått fram några nöjaktiga julkortsalternativ innan lillasyster föddes!

Här är några kandidater till årets julkort, som vi håller på att photoshoppa just nu.

BVC-besiktigade

Allt var bra med lillasyster, och hon har börjat gå upp i vikt igen.

Så nu har vi storstädat klart här hemma inför julen, och har bara det roliga småpysslet kvar, och tog oss en kväll med lite godsaker som belöning. :)
Hoppas ni andra har haft en fin start på jullovet!

Bakade igår

Vi gav oss på saffransbiscotti, som verkar vara poppis just nu. Gav bort en låda till Es dagisfröknar, och planerar att mumsa i oss resten själva, för gott var det!
Använde mig av receptet från Weronicas blogg "En mammas dag" .

PKU igen och julklappar

Vi fick ta en sväng tillbaka till sjukhuset idag,

eftersom det visade sig att vår svårstuckna dotter hade inte presterat tillräckligt mycket blod för att kunna kolla upp hennes PKU-resultat när vi låg inne. Väl där, misslyckades det igen i samma hand som förut, och de skickade iväg oss till neonatalavdelningen, som kunde sticka henne i huvudet, och på så vis få fram tillräckliga mängder blod. Hua... Får man vilja dänga till folk som bara sticker och sticker ens lilla bebis?!

Hon var dessutom nymatad innan, för jag tänkte att en mätt bebis har mindre ont. Tydligen hade det varit bra om hon hade ammat under provtagningen istället, men en bestämdare stängd bebismun hade man fått leta efter. Alltså försökte man, efter ett tag, ge henne sockerlösning, som ska vara smärtstillande. Gick väl sådär...
Men på neo:n kunde de det där bättre, och hon var lugn och fin under provtagningen.

Sedan tog vi oss till Toys R Us, för att titta ut julklappar till barnen, som varit långsammare än vanligt i år med att önska sig dem. Vi satte dem ner igår kväll, och fick dem att berätta på ett ungefär i alla fall.
Vi kom hem med ungefär det vi hade tänkt, efter att också ha tagit en sväng in på IKEA, för att man MÅSTE det som föräldraledig. :D
Nej, men vi behövde nya lampor till hallen.

Och fick lite annat med oss också, som brukligt är.

Väl hemma, bara för att vi hade åkt hemifrån, så hade BVC ringt tillbaka till slut. Så i morgon ska vi väl få visa upp underverket.
Här är hon igen! :)

När Lillan kom till Jorden

Jo, hon kom ju lite tidigt då, eftersom mitt blodtryck (men inget annat) ville barka iväg käpprätt igen. Var inlagd tre dagar veckan innan, ti till to, när de behövde ha järnkoll på min medicindos, och sedan ville de undersöka mig lite då och då, för att se om det skulle gå att sätta igång mig. ;) (Jag tål ju inte gelen, märkte vi med första barnet...)

Samma dag som en sån undersökning, började det mola som mensvärk vid sjutiden (mitt i nattningen, go figure...) Det höll i sig resten av natten, men jag lyckades sova, och en Alvedon hjälpte mig att tjurskalligt lämna på dagis, som jag hade fått hjälp med av svärfar de tidigare dagarna, och när jag låg inlagd.
Åkte in till frisörtiden som jag bokade när jag blivit utskriven och var klar med magsjukan (!) som jag fick samma dag.
Är det inte det ena, så är det tandvärk... (Rotfyller också, såklart, men den gör i alla fall inte ont längre. Vill inte tänka på hur många Alvedon jag stoppat i mig den sista månaden.)

Det GJORDE lite ont när frisören fönade, men jag hade ju läst på om omföderskors veckolånga förvärkar, så jag bet ihop och blev fin i håret.
Åkte och lämnade in den stora kameran på rengöring, och sa glatt att jag borde hinna på 24 timmar, eftersom jag hade hela 1-2 veckor kvar. De där är inte pålitliga, tyckte personalen, och pekade på magen...

Hem och hämta på dagis och fritids. Hmm... Alvedon hjälpte INTE. Hem, mata barn, påminna M om att det var fiolkonsert med dottern samma kväll, skälla irriterat på barn, svära över TENS-apparaten som jag fått hyra dagen innan, då jag äntligen nått upp till 38+0, mitt MVC:s tidsgräns för det. Skicka iväg dottern till konserten. Planerade att komma efter med lillebror (100 meter bort.) M ringer från konserten, inser läget, kommer och hämtar sonen, som farmor tar hand om på konserten.
Jag ringer förlossningen, som vill höra ALLT om mig, trots att journalen finns på datorn. Fem minuter mellan värkar som jag inte kan prata mig igenom? Jamen, hoppa ner i badkaret i en timma!
Va?! Jaha... OK då...
Sitter sammanbitet i badet och muttrar förbannelser över hon som kom med det mindre lysande förslaget. M packar frenetiskt den där väskan som vi borde ha haft stående (bara halvklar, och bara med mina grejer i sedan sjukhuset, inte en bebis-pinal.) Fick ta den gamla Ixus:en, kameran var ju inlämnad...
När barnen och farmor kommer tillbaka, valsar båda barnen in i badrummet, dottern under en värk. Heja... Blir det några barnbarn nu?
Farmor och M packar åt barnen som får följa med hem till farföräldrarna. Jag vill inte lämna badkaret och visa mig med värkar innan de har stuckit.
Sen! M får ringa förlossningen och meddela att jag nu har EN minut mellan värkarna och att det börjar bli bråttom. Jodå, vi får komma in!
I full karriär tvärsöver stan, hade jag velat skriva, men vi kom på E4:an bakom en polisbil, och säkerhetsbälte hade jag INTE på mig. Så vi låg så snabbt (maken) och försiktigt (jag) vi kunde som en rem utefter E4:an upp till Danderyd.

Ring på klockan, och värk. Pust! Trots TENS på sniskan och profylaxandning, började det kännas omänskligt att bara pusta sig igenom värkarna. Informerade snabbt om att jag borde ha bedövning tidigt pga. blodtrycket, som annars kunde sticka iväg.
De började ta sina blodprover... Gaah! Fick någon att förstå att lustgas hade funkat prima förut, och att jag GÄRNA tog det, typ NU! Jag vägrade lägga mig ner för CTG, och stod upp vid fotändan av sängen och tog värkar. Ville inte nudda något. Lustgasen låg på kudden. Jag väste åt M att ge mig den.
Lyckades byta om, komma upp i sängen och bli undersökt. Hoppsan! Öppen 8 cm! Både härligt och läskigt! Man försökte fortfarande sätta nålar i mig, bl a gjorde en elev det, som inte riktigt lyckades. Har ff fina blåmärken lite varstans. Eftersom Plask låg så lågt, så bestämde man sig för att ta vattnet. Hon har kallats Plask, ja... Det var MYCKET vatten! Plask! sa det, upp på barnmorskan, ner i urringningen och över hela tröjan! :D Hon och den andra tog det med humor. På en gång tryckte det på.
"Det trycker... på..."
"Jag tror inte att det blir någon bedövning; det blir BARN" hörde jag med dubbla känslor. Nu hade jag lustgasen för fullt, och tänkte, "OK, nu kör vi!" Det tyckte inte de andra: personalen höll emot så sängen hoppade, fick jag höra sen, och M sa om och om igen "Håll emot!"
"Vaddå?" tänkte jag, och krystade duktigt. Krystvärkar gillar jag; de är så hanterliga, och de gör halva jobbet åt en. Lustgasen var underbar, sa jag det? :)
Plask igen, och hon var ute! Tjoho! Kl. 20.34 föddes hon, efter 19 minuter inne på förlossningen. Personalen var ff lika road över snabbheten. Tydligen inte lika vanligt som jag trodde.

Den här gången visste jag mer vad som väntade, och fick också snabbt upp henne på magen.

Man väntade lite med att ta navelsträngen, så det behövde jag inte argumentera för. En otroligt fin och gosig tjej! Och vad lik de andra två! Mmmysig!
Jag fick ju sy, förståss, men bara fyra stygn på två ställen, så det var ju kanon i jämförelse med förra gången!
Vi fick snabbt klara oss själva, eftersom normala människor föder på natten, och det började bli fullt nu. Inga problem. Vi fick vår fikabricka,

och vid halv två på natten hade vi fått ett rum uppe på avdelning 16, där man hamnar vid komplikationer.
Hehe! Det kändes inte så för OSS, men visst, jag behövde ju hjälp med blodtrycket i efterhand. Jag var den på avdelningen som inte kunde sluta le. :)
Kameran återbördades av svärfar i samband med att barnen fick träffa sin lillasyster för första gången.


Utskriven i fredags, tre dygn senare. Mina föräldrar, som hållit fortet det sista dygnet, tog emot hemma. Vi gick på sonens luciatåg fyra timmar efter utskrivning, och efter det fotade min mamma det första kompletta familjeporträttet. :)

Lillasyster är så fin! Och lugn, trots att hon var den mest aktiva bebisen i magen. Syskonen vill hålla, och är stolta, såklart. Hon var ju önskad av alla i familjen, som nu är komplett.

Hon är här!

51 cm och 3935 g gos föddes med raketfart i tisdags kväll, 9 december.
Mer info kommer senare.

Pepparkaksbak den andra advent

Den traditionella bakdagen blev i år den andra advent. Kusiner, farföräldrar och våra barn (inte vi, pga magsjukevarning) bakade peppisar och rullade marsipan och doppade i choklad.
Hur kul och mjöligt som helst! :)


Jag passade på att följa med, trots uppföljning på sjukhuset i morgon, eftersom jag behövde lite julstämning, och hoppades på att kunna sitta i lugn och ro i en soffa och vegetera, utan att anstränga mig alltför mycket. Skönt att umgås lite! Jag har missat alldeles för många sammankomster det sista halvåret.

Inlagd

Och sen hemma igen... med magsjuka...

Jag blev inlagd i tisdags, eftersom proverna inte var strålande, mitt fjärde toxprov som jag själv bad om, e min huvudvärk vägrade ge sig, ens med Dexofen, och trycket ville bara uppåt, uppåt. Fick Stesolid som akutdos, och förhöjd Trandatedos och Adalatdos.
Fick lämna sängen f att äta, men fick inte sitta upp och messa utan skulle helst ligga och blunda.

Trevligt ENKELrum, och trevlig personal iaf! Dessutom fyra trevliga medpatienter som jag hittade andra dagen, de som fick gå upp och äta som jag. Underbart att få träffa folk, och få gaffla lite! TV på rummet, som kan matas m en femkrona i timmen. Låg på ett annat sjukhus 2001, och det var tyngre. Tom. maten var helt OK nu - och vilken fröjd att gå till värmeplattorna och bara ta för sig, ist f att stå dubbelvikt vid spisen och laga ngt som barnen inte vill ha!

Till Plasks grämelse var det en massa CTG per dag också - det var inte alla kurvor som gick att tyda, om vi säger så. Men hon mådde bra! Det brukar mina bebisar göra, tack och lov, även om inte jag gör det.

Andra dagen drog man ner medicindoserna igen, lite f mkt om ni frågar mig, och jag läckte inte längre lika mkt protein. Huvudvärken gick att mota m Alvedon. Gynundersöktes, men var helt omogen, så igångsättning var inget alternativ än f att bli av m mig, spec som jag är allergisk mot den gelen.
Fick höra att det inte är helt ovanligt!

Började bli så pigg att jag blev uttråkad.
Beordrade dit familjen på kvällen m det jag inte kunnat packa/få m mig kommunalt.
En sjuksyster konstaterade att med de där barnen hemma så får du inte mkt vila, va? Vaddå, springer inte alla barn race, slåss om att höja och sänka mammas säng, och ska klättra på en? Nehej, inte det...

Såg på Roomservice när de gått, somnade e det m min gravidkudde, och sov t halv två, när det var dags för nytt tryck och medicin (fyra ggr per dygn) - sedan sov jag hela natten! Mådde kanon, och fick faktiskt permis iom ronden to morgon. E vi var inbokade på förlossningsinfo på sjukhuset samma kväll, fick jag behålla rummet om jag ville.

M mötte mig iaf på T-centralen och vi tog oss hem m all packning. Det kändes i sammandragningarna... Oj, vad långsamt man tar sig fram nu...

Att åka kommunalt som höggravid och relativt infektionskänslig är aldrig smart...
Hade sammandragningar hela kvällen, även på föreläsningen, där jag också började må illa. Förbannade dem, som ju inte gör någon nytta. Kollapsade hemma på sängen vid hemkomst, och började spy vid halv tolv på kvällen.
Har fått i mig ett halvt glas vatten och ett par klunkar Proviva...

Jag, som hade kastat mig på telefon f att boka frisörtid till idag så fort jag fick beskedet om utskrivning, och tom. fått tag på en, fick avboka i natt...

Hoppas på en extremt lugn helg nu - barnen ska baka och på kalas, men M får fortsätta agera ensamstående m hjälp av släkten medan jag kramar kudde - så ska jag tillbaka t sjukhuset på måndag morgon f nya tester och utvärdering.