Får hänvisa till FlickR-sidan, ni som har den adressen, för att se vad vi har haft för oss lite närmare. Just för att det har varit full rulle. Så full rulle, faktiskt, att mitt blodtryck hoppade högt, och jag fick pula i mig en massa skojiga piller för att hålla det på plats i korgen. Det gör det extra lätt när jag är gravid, och det det är vi! :D
Vår tredje lilla, en halvsladdis, är på gång! Blev sjukskriven vid midsommar, och har inte alls varit så rolig semestermamma som jag hade tänkt, iom att biverkningarna av mina tre mediciner inte är så himla lattjo... När jag hade full dos, låg jag mest och flämtade på sängen... Nu har jag fått ta bort ett morgonpiller på försök i två veckor, så jag orkar vara uppe, så jag har inte lika mycket huvudvärk, feber, illamående, extrem trötthet, sömnproblem och sånt, och har lite mer tålamod med barnen. Som klättrat lite på varandra i sommar. En pool med "vattenrutchkanepulka" löste det mest akuta i värmeböljan. Fungerar bra att fotbada i också. :) Men tack och lov är jag inte alls svullen om benen än. Inte heller lederna har börjat krångla det minsta! Och sockret ser än så länge bra ut. Mycket att vara tacksam för där!
Lilla Plask själv voltar runt en hel del, spjärnar som sina syskon och har också tagit efter att hoppa studsmatta neråt. Skulle ropa på M häromdagen för att han skulle få känna sparkarna som var hårda utåt då - och hon blev så skrämd att hon började hicka, stackarn! Hela magen hoppade regelbundet. Det ser alltså ut att vara en liten tjej på UL. Vi ska tillbaka och tjuvkika på lillplasket i början av september, och då kanske det syns mer bestämt.
Semestern tjuvstartade redan i maj i Turkiet (som enligt barnen består av vattenrutchkaneland och så mycket pommes frites med ketchup och gurkstavar som man orkar äta!), och sedan har vi varit hemma mycket, med några svängar till landet, bilat upp till Norrland, och hälsat på släkt och vänner, och fått påhälsningar tillbaka.
Nu har höstterminen startat, kompisarna är tillbaka, barnen är lyckliga och stuptrötta på kvällarna, och vi har firat in E i femårsåldern, med ett litet kompiskalas nu i helgen. Jösses, redan fem! Han är en mycket otålig blivande storebror, som vill att bebisen ska komma ut "om två dagar". Standardkommentaren. ;)
Han kommenterade på kalaskvällen, när han låg och gosade med magen inför nattningen, att "den börjar lukta päron".
- Undrar vad det betyder mognadsmässigt för bebisen?! Är det inte meloner man ska sniffa på för att känna att de är klara? :D Nej, den ska inte vara färdig förrän till jul, så än är det tid kvar att vänta.
L känner igen sig mer, och är inte så orolig för sin roll eller status i syskonskaran, däremot är hon lite orolig för hur jag och bebis mår.
