Idag var det stress in i det sista, mycket pga. en vikarie som inte ville vara någon vikarie längre pga. resvägen, men med en marathoninsats i måndags kväll, så var nästan allt det material jag ville behålla redan hemma, och jag fick med mig det sista idag.
Och nu sitter man här, och tänker måla naglarna och filosofera lite, innan det är en ny verklighet som tar vid i morgon! Visserligen så finns det gamla bekantskaper och rentav flera gamla kollegor där, men det är en föräldring. Hela dagen har jag fått svara på frågan: Hur känns det då? Och svaret har undantagslöst varit: - Konstigt.
Men bra!
Tror att jag går mot bättre arbetsvillkor på så sätt att jag kommer att undervisa färre timmar, och då få mer planeringstid till att göra ett pangjobb då det gäller. Och det är ju det man vill! Lönen går upp, speciellt som jag kommer att orka gå upp i tjänst då, och inte minst - jag kommer att åka på rätt håll på E4:an! :)
8 minuter från parkering till parkering, det är heeelt OK när man vet att det inte ÄR några köer åt det hållet! Jag har definitivt fått nog av krypkörning i en halvtimme från påfart till sista rödljuset innan parkering det sista halvåret, då jag börjat kl. 08 alla vardagar. Hade det gått att parkera heldag vid tunnelbanan hemma, hade jag kanske kunnat ta den från centrum, men när man lämnar två mycket morgontrötta barn på dagis innan jobbet så är det lättast med bil.
Tyvärr.
Nu kommer jag iofs att börja senare än kl. 08, och få cykelavstånd med tillhörande cykelvägar, så det är inte omöjligt att man blir cykelburen till våren! Vad skönt det vore!
Såg apropå det att Skeppshult har kommit ut med en ny, auomatväxlad cykel! Vilken dröm när man bor vid Stockholms högst belägna tunnelbanestation!
